Söndagsmorgonen.
På söndagar vaknar jag alltid halv åtta, inte tidigare och inte senare (jag ställer väckarklockan förstås, annars hade det aldrig gått). Jag tycker att det är rätt skönt att få ha huset för sig själv en stund så där på morgonen. Då kan man stå och stirra rakt ut på skogen som börjar ändra färg och tänka filosofiska tankar och typ hur man aldrig skulle vilja byta bort skogen mot öppna åkrar (tror att man nog får vara uppväxt i ett skogslandskap för att kunna känna så. Men skogen är ju så fin). Sedan kokar jag te och läser i någon bok och om jag plötsligt skulle känna mig sällskaplig kör jag ner huvudet i hundens korg och irriterar henne en stund. The power of being a matte, liksom.